Vad betyder ledarskap för dig?

Jag har förstått att det sticker i ögonen på en del när jag säger att jag utbildar ledare på mina föräldrakurser. För många är ledarskap kopplat till något negativt. Kanske har de erfarenheter av en auktoritär chef som tagit energi från dem genom kritik och nedlåtenhet. För mig är inte den en ledare, för mig är det en chef som inte riktigt har förstått vad ledarskap är för något. För mig är en bra ledare någon som fungerar som en lots på farligt vatten. Visar kartan och finns där som ett bollplank. Det är någon som genom entusiasm ser sig själv och andra växa. Någon som kan göra fel, erkänna sitt fel och sedan försöka förbättra sig. Någon som kan konsten att lyssna, visa empati och kärlek. Någon som finns där även när det går riktigt höga vågor och som är beredd att hjälpa till om kaptenen (barnet) behöver lite hjälp.
Om jag som förälder inte antar denna ledarroll vem är det då som leder barnet? Blir det ledaren för det tuffa gänget på skolan, de som väljer att kränka andra för att få känna sig stora? Blir det ledaren som utmanar sina undersåtar att göra det ena farligare än det andra?
Vilken ledare väljer mitt barn? Jag tror att om barnet är uppväxt med en auktoritär förälder finns risken att de följer någon som på ett liknande sätt styr sina undersåtar eller så väljer barnet att själv bli den som styr andra på detta sätt. Jag tror att om barnet är uppväxt med en förälder som inte väljer att ta ledningen utan som låter barnet bestämma väljer att bli en som inte kan anpassa sig till andra. Att samarbeta är inget som barnet har fått erfara.
Jag vill att mitt barn ska ta ledningen över sitt eget liv men samtidigt fungera i ett sammanhang. Att samarbeta är inget barn behöver lära sig, det har barnet med sig från början. De är vi som väljer om vi vill främja detta eller lära dem att de inte ska samarbeta. Vi främjar det genom ömsesidig respekt.
Jag vill fostra barn med stark känsla av inre disciplin att det tar ansvar och kan stå för sig och utöva sina rättigheter samtidigt som de respekterar andras rättigheter och rimliga behov. Att de uppträder på ett medkännande sätt mot sig själva och andra inte för att jag som förälder säger så utan för att de känner inom sig att "Det är det rätta".