Att en dag bestämma sig för att lyssna mer än tidigare kan göra att vi lär oss något alldeles speciellt av våra barn.
Att ställa frågor och ge barnen tid att svara ger oss nya perspektiv på saker och ting.
När barnen kommer till oss är vi inte de rådgivare de är vana vid utan vi är istället frågvisa och nyfikna på deras synvinkel.
Kan du berätta mera?
Hur tänkte du då?
Hur kändes det?
Vad tror du?
Vår fyra åring, G, var med i en liten tävling i måndags. Hans kompis pappa erbjöd sig att springa med så att han inte skulle springa vilse. De sprang tillsammans och pratade på vägen. Efter loppet berättade sonen om upplevelsen: Jag sprang förbi alla men x(pappan) lyckades jag springa förbi först i slutet. När jag sedan pratade med min kompis berättade hon att G hade frågat pappan om han visste varför han hade blivit tvåa (vilket i G:s ögon var ett väldigt bra resultat). Han svarade nä, och väntade intresserat på svaret. Varpå G sa: Det var ju för att du sprang med mig.
onsdag 19 augusti 2009
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
