Betydelsen av en givande familj

Föräldraskapet och dess betydelse fascinerar mig och jag kan se vilken betydelse det har att få allt att fungera så smidigt som möjligt. Att både föräldrar och barn trivs tillsammans, utmanar varandra och utvecklas tillsammans. För mig och de som satsat på att förbättra dessa relationer är det självklart att detta får betydelse även i arbetslivet. Däremot kan det vara svårt för chefer i företag att inse på vilket sätt detta kan påverka resultatet i företaget. För endel företag kan det kännas som om det är tillräckligt att erbjuda fördelaktiga föräldraledigheter osv. Tid med familjen ska inte underskattas, självklart har det en enorm betydelse. Om däremot den tiden fylls mer av konflikter än glädjeämnen får den inte den effekt de önskar. Hur ser vi på relationen kvalitet och kvantitet?

Några veckors mammaledighet

Ser precis ett program från USA om att bli förälder. Tänk att de faktiskt går tillbaka till arbetet efter några veckor. Inser att jag aldrig skulle fixa det. De första månaderna skulle jag inte byta ut för någonting i världen. Det är först när jag ser detta perspektiv som de har i USA som jag verkligen uppskattar att jag bor i Sverige när det gäller föräldraförsäkringar. Här har både mamman och pappan möjligheten att vara hemma även om inte alla utnyttjar den möjligheten. I England kommer jag i håg när jag besökte ett dagis att det fanns barn som var 3 månader gamla. De huserade ovanför apoteket och varje gång jag gick till apoteket hörde jag gråtande barn. För dem fanns inget val om de behövde två löner.

En fyraårings tankar

Det var lite busigt i pysselrummet på förskolan. En pedagog går in för att prata med barnen. Hon försöker beskriva för de äldre hur de kan visa de yngre hur man beter sig. Efter en lång förklaring säger Gabriel menar du Förebild.

Gabriel och bästisen leker på men något händer och Gabriel säger: Då vill jag inte leka med dig. De säger till förskolläraren att de tänker gå ut istället. I hallen säger Gabriel till bästisen: Varför har du ställt fram mina skor. -vet inte, svarar han. -Var det för att du ville göra något snällt?
De satte på sig skorna och sprang ut och lekte tillsammans. Konfliktlösning utan vuxnas inblandning ;o)

Stolt över sig själv

Jag har försökt att förmedla att mina barn är unika och ska vara stolta över den de är. Detta är inte allt för enkelt framförallt när man själv kanske inte har haft den starkaste självkänslan under uppväxten.

Hur som helst för flera år sedan fick jag uppleva något som fick mig både att skratta och att fundera på hur jag skulle förklara mig.

Vår dotter som då var ca 8 år hade på sig en "magtröja" (Ni vet en tröja som är kort så att magen syns) på morgonen innan hon skulle iväg till skolan.

Jag stoppade henne och bad henne genast att sätta på sig något som inte visade magen.

Hon ställde sig med ett självsäkert kroppsspråk och stirrade på mig med sina bestämda ögon.

-Nu fattar jag ingenting. Först tjatar du hela uppväxten om att jag ska vara stolt över den jag är och hur jag ser ut. Sen får jag inte ens visa upp mig.

Ja, hur bemöter man det?

Jag minns hur jag fick öppna upp hennes ögon för hur världen ser ut. Att vi tyvärr inte kan visa upp våra kroppar riktigt hur som helst. Jag gav henne naturligtvis en framtidsbild av hur hon som 18 åring fick göra precis som hon ville ;o) Hon blev inte nöjd men mamma blev nöjd när hon satte på sig kläder som inte visade magen.

(Jag har frågat min dotter om tillåtelse att sprida denna lilla historia. Som ni förstår har hon inget emot att hamna i centrum.)

Ja, jag är bortskämd

Jag såg verkligen inte fram emot att halva familjen skulle resa till New York men nu känner jag mig riktigt bortskämd. Jag brukar inte få möjlighet att kommunicera så mycket med vår femtonåring som brukar vara mer på språng än hemma. Nu har dock pojkvännen blivit sjuk och dottern därav mer hemma. Hon har hämtat barnen från förskolan och skolan, hjälpt mig med matlagningen, dukningen och tvätten. Kvällen avslutas sedan med en mammamassage och en mängder uppmuntrande ord. Det känns som jag är i himlen ;o) Tack min kära dotter för din omsorg om din mamma.

Familjecoach - vad är det?

När jag för två år sedan skapade familjecoachen fanns många ord i mina tankar. Först tänkte jag att jag skulle coacha föräldrar så då passade föräldracoachen men sedan insåg jag att det här var något annat. Det handlade inte så mycket om min roll även om det naturligtvis sporrar mig att få inspirera andra. Det handlade mer om föräldrarnas roll. Att coacha sina egna familjer till framgång. Jag är inte expert på deras familjer, det är ju faktiskt de själva. Om jag kan inspirera andra att utvecklas och nå framgång är det ju fantastiskt men det fantastiska sker ju faktiskt i varje familj. Då är det ju föräldrarna som är Familjecoach. När jag läste ledarskap på universitetet kändes det som om de traditionella ledarna som ledde företag med hela handen började bli uråldriga. De kan få människor att prestera men det finns en begränsning om medarbetaren känner sig styrd och inte har utrymme för nytänkande osv. De ledare som når framgång lyckas inspirera sina medarbetare att utvecklas, känna sig betydelsefulla och inte direkt utbytbara. En ledare behöver också leva som den lär om medarbetarna ska känna tillit och förtroende. En ledare ska också kunna gör fel och stå för det. På det sättet vågar medarbetare tänka utanför boxen vilket behövs för att förändras och utvecklas. Familjecoach är alltså någon som kan och vill att alla i familjen ska utvecklas och som skapar möjligheter för sina familjemedlemmar att lösa problem själva, på sitt sätt. Självklart ställer coachen kraftfulla frågor så att personen får möjlighet att nå sin potential och sina mål. Vem som helst kan bli familjecoach det gäller bara att vara nyfiken och vilja att familjemedlemmarna ska få nå sina mål på sina sätt.

Runda pannkakor

Jag vet att barn älskar pannkakor men mina barn får dem allt för sällan. Jag hatar (nä, det är ett lite för starkt ord skulle mina barn säga) att grädda pannkakor. För det första tycker jag inte om oset (kanske påminner det mig om att jag upplevde att min tonårshud blev värre av os) för det andra brukar jag inte lyckas få det där runda fina pannkakorna som en riktig husmor lyckas med.

De senaste dagarna har jag haft en hel del ägg i kylen som behöver användas så därför blev det pannkakor i tisdags och igår. Det blir pannkakor men de blir väldigt sällan runda. De flesta i familjen har vant sig med mina oregelbundna pannkakor men yngsta barnet vill verkligen ha dem runda. Självklart är det verkligen situationsanpassat. Av någon anledning har våra söner benägenhet att bete sig lite olika beroende på om de spelat mycket datorspel eller inte. Om yngsta sonen har fått spela lite mer än tillräckligt blir han på dåligt humör helt enkelt. Detta hände igår eftersom jag inte hade kraft att avsluta spelandet i tid.

Han kom till bordet och såg vad som skulle serveras.
- Inte pannkakor igen, jag vill inte ha pannkakor.
Jag har med tiden lärt mig att inte diskutera omkring sådana uttalanden utan lugnt säger lugnt
- jag vet att vi åt det i förrgår och jag vet också vem som ville ha fler pannkakor fast de var slut. Sonen sätter sig ner och tittar på Pannkakshögen som mest liknar pannkaksmiss.
- jag vill ha en rund pannkaka gnyr han.
- jag ska se om det finns någon svarar jag och gräver lite i högen.
Plötsligt hör jag storasyster erbjuda honom sin pannkaka som är ganska rund.
Efter att ha ätit den går ätandet av bara farten. Han äter den ena misslyckade pannkakan efter den andra.

Den äldsta systern som verkligen älskar pannkakor har insett att när mamma gör pannkaka så är det en kärleksförklaring till henne. Att se henne äta dessa misslyckade pannkakor med god aptit värmer en mammas hjärta. Jag lyckades till och med göra en pannkaka med ett hål som liknade ett hjärta. Kan det bli mycket bättre? Att inte göra runda pannkakor är lite av ett trademark för mig, Maria Klein.

Ett mail till alla

Jag känner mig otroligt hedrad att jag fick motta detta mail från en person som jag beundrar. Jag brukar inte skicka vidare "kedjebrev" men tänkte att det vore synd om inte alla fick ta del av det. Har tagit bort delar som brukar ingå i kedjebrev.

Det är den 9 september, 2009. Det är meningen att jag ska välja 12 kvinnor (som haft betydelse i mitt liv) och som jag tror vill vara med. Jag tror att om den här gruppen kvinnor någon gång skulle befinna sig i samma rum, skulle ingenting vara omöjligt. Jag hoppas jag väljer de rätta tolv. Min kärlek, mitt beteende och sätt att kommunicera påminner dig förhoppningsvis om hur speciell du är.

"Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla, gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska. Den finns för alla och envar."

Vad betyder ledarskap för dig?

Jag har förstått att det sticker i ögonen på en del när jag säger att jag utbildar ledare på mina föräldrakurser. För många är ledarskap kopplat till något negativt. Kanske har de erfarenheter av en auktoritär chef som tagit energi från dem genom kritik och nedlåtenhet. För mig är inte den en ledare, för mig är det en chef som inte riktigt har förstått vad ledarskap är för något. För mig är en bra ledare någon som fungerar som en lots på farligt vatten. Visar kartan och finns där som ett bollplank. Det är någon som genom entusiasm ser sig själv och andra växa. Någon som kan göra fel, erkänna sitt fel och sedan försöka förbättra sig. Någon som kan konsten att lyssna, visa empati och kärlek. Någon som finns där även när det går riktigt höga vågor och som är beredd att hjälpa till om kaptenen (barnet) behöver lite hjälp.
Om jag som förälder inte antar denna ledarroll vem är det då som leder barnet? Blir det ledaren för det tuffa gänget på skolan, de som väljer att kränka andra för att få känna sig stora? Blir det ledaren som utmanar sina undersåtar att göra det ena farligare än det andra?
Vilken ledare väljer mitt barn? Jag tror att om barnet är uppväxt med en auktoritär förälder finns risken att de följer någon som på ett liknande sätt styr sina undersåtar eller så väljer barnet att själv bli den som styr andra på detta sätt. Jag tror att om barnet är uppväxt med en förälder som inte väljer att ta ledningen utan som låter barnet bestämma väljer att bli en som inte kan anpassa sig till andra. Att samarbeta är inget som barnet har fått erfara.
Jag vill att mitt barn ska ta ledningen över sitt eget liv men samtidigt fungera i ett sammanhang. Att samarbeta är inget barn behöver lära sig, det har barnet med sig från början. De är vi som väljer om vi vill främja detta eller lära dem att de inte ska samarbeta. Vi främjar det genom ömsesidig respekt.
Jag vill fostra barn med stark känsla av inre disciplin att det tar ansvar och kan stå för sig och utöva sina rättigheter samtidigt som de respekterar andras rättigheter och rimliga behov. Att de uppträder på ett medkännande sätt mot sig själva och andra inte för att jag som förälder säger så utan för att de känner inom sig att "Det är det rätta".

Vi bestämmer i vårt liv

Läste för länge sedan en bok "Vem är det som bestämmer i ditt liv?" och senare "Tillsammans" författarna är Anna Kåver och Åsa Nilsonne. De är psykologer men skriver på ett sätt så att alla kan läsa. Vilket måste vara en konst bara det. Böckerna berikade i allafall mitt liv. Det var inte så att kunskapen var ny för mig men böckerna fick mig att känna glädje över att vem som helst kan ta till sig dessa insikter som skulle berika oss alla. De handlar om närvaro, acceptans, medkänsla och bekräftelse.

Nu till en insikt som jag sagt förut men inte riktigt accepterat. "Vi kan inte bestämma vad andra säger åt oss men vi kan bestämma vad vi säger åt oss själva." Lätt att skriva och säga svårare att leva efter. Kay Pollacks bok "Att välja glädje" behandlar denna fråga på ett intressant sätt.

För att knyta an det här till föräldraskapet tänker jag att det vore fantastiskt om vi kunde stödja våra barn i utvecklingen av Tron på dem själva och deras förmåga. Det är inte vi som ska ge dem deras vingar utan vi ska stödja dem att utveckla sina egna. Att de som vi säger till dem har betydelse men att det de säger till sig själva är det som betyder mest.

Inspiration har betydelse

Vad är inspiration för dig?
Vad ger dig energi?
På vilket sätt kan du skapa möjligheter att få inspiration och energi?
Att lyssna på inspirerande människor inspirera mig och ger mig energi.
Efter två dagar på coachutbildningen och en halv dag om mission har jag fått energi och inspiration.
På vilket sätt kan vi själva inspirera och ge andra energi?
Jag fick själv en insikt när det gäller mitt mål som människa och företagare. Vilken vision fick jag när jag blundade och tänkte till. Helt plötsligt uppenbarade sig en gigantisk blomsteräng med blommor i alla de färger och former. För endel upplevs en salig blandning som kaos och för andra upplevs det som kreativitetsskapande.
Vad händer om jag får en bukett med olika blommor där jag upplever att en sort skapar obalans i min bukett? Jag ska härmed tänka till innan jag plockar bort blomman som inte passar in. Kanske kommer denna unika blomma att få mig att se nya möjligheter och därmed utveckla mig. Nu får jag inte blombuketter så ofta eftersom jag inte riktigt är någon blommänniska men kanske är det dags att ändra på det.
Jag har nog intalat mig själv att jag är accepterande för olikheter och önskar att alla ska få utvecklas utifrån den de är och inte den jag tycker de borde vara. I en diskussion på morgonen med min dotter angående en kille som hade vitmålat sitt ansikte och därmed inte fått vara med på klassfotot öppnades mina ögon igen. Jag vill ha en äng med olika blommor men behöver träna på att acceptera att den ibland kommer att vara både kaos och möjligheter.