Jag har försökt att förmedla att mina barn är unika och ska vara stolta över den de är. Detta är inte allt för enkelt framförallt när man själv kanske inte har haft den starkaste självkänslan under uppväxten.
Hur som helst för flera år sedan fick jag uppleva något som fick mig både att skratta och att fundera på hur jag skulle förklara mig.
Vår dotter som då var ca 8 år hade på sig en "magtröja" (Ni vet en tröja som är kort så att magen syns) på morgonen innan hon skulle iväg till skolan.
Jag stoppade henne och bad henne genast att sätta på sig något som inte visade magen.
Hon ställde sig med ett självsäkert kroppsspråk och stirrade på mig med sina bestämda ögon.
-Nu fattar jag ingenting. Först tjatar du hela uppväxten om att jag ska vara stolt över den jag är och hur jag ser ut. Sen får jag inte ens visa upp mig.
Ja, hur bemöter man det?
Jag minns hur jag fick öppna upp hennes ögon för hur världen ser ut. Att vi tyvärr inte kan visa upp våra kroppar riktigt hur som helst. Jag gav henne naturligtvis en framtidsbild av hur hon som 18 åring fick göra precis som hon ville ;o) Hon blev inte nöjd men mamma blev nöjd när hon satte på sig kläder som inte visade magen.
(Jag har frågat min dotter om tillåtelse att sprida denna lilla historia. Som ni förstår har hon inget emot att hamna i centrum.)
måndag 14 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar