Att en dag bestämma sig för att lyssna mer än tidigare kan göra att vi lär oss något alldeles speciellt av våra barn.
Att ställa frågor och ge barnen tid att svara ger oss nya perspektiv på saker och ting.
När barnen kommer till oss är vi inte de rådgivare de är vana vid utan vi är istället frågvisa och nyfikna på deras synvinkel.
Kan du berätta mera?
Hur tänkte du då?
Hur kändes det?
Vad tror du?
Vår fyra åring, G, var med i en liten tävling i måndags. Hans kompis pappa erbjöd sig att springa med så att han inte skulle springa vilse. De sprang tillsammans och pratade på vägen. Efter loppet berättade sonen om upplevelsen: Jag sprang förbi alla men x(pappan) lyckades jag springa förbi först i slutet. När jag sedan pratade med min kompis berättade hon att G hade frågat pappan om han visste varför han hade blivit tvåa (vilket i G:s ögon var ett väldigt bra resultat). Han svarade nä, och väntade intresserat på svaret. Varpå G sa: Det var ju för att du sprang med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad jag är glad att jag har hittat dig även på nätet!
SvaraRaderaDin kurs och din entusiasm över föräldraskapet är något jag bär med mig med värme! Kanske särskilt när allt brakar åt fanders och inget av barnen lyssnar på mig ;-)
Då tänker jag att om jag bara tog mig tid och stannade upp en stund så... Imorgon kanske...
Tack Maria för att du är en så fantastisk människa och för att du delar med dig av alla dina klokskaper och insikter!!!
Tack för de underbara orden, det glädjer mig att du kan stanna upp och andas. Den förmågan behöver vi alla träna. Att vara förälder är både en utmaning och en enorm förmån. Jag vill inte ens tänka på vem jag hade varit utan att jag hade fått förmånen att träffa mina barn och lära av dem. Kram
SvaraRadera