Vi blir så otroligt påverkade av det som har hänt att ibland agerar vi utan att tänka.
När det gäller barn och deras utbrott är det ganska vanligt att vi agerar utifrån tidigare erfarenheter. Ta chansen och prova en annan strategi.
Det bästa är naturligtvis om vi lyckas med det här innan utbrottet är ett faktum. Vi kan ofta känna när barnet närmar sig ett utbrott och det är bättre ju tidigare vi agerar. I det här fallet tänkte jag att vårt agerande skulle vara att övergå i barnets perspektiv så snart vi kan. Att vi faktiskt försöker förstå och sätta ord på de känslor och behov barnet har. Detta utan att tänka på vår egen ståndpunkt. Vad är det barnet försöker förmedla? Vad är det barnet känner? Vad är det barnet behöver? (Ibland är det inget logiskt behov så det gäller att vara lite uppfinningsrik). Försök vara nyfiken och lista ut svaret på dessa frågor. Kanske kommer det inget utbrott just för att ni faktiskt försöker förstå.
Att vi försöker förstå någon annan innebär inte att vi håller med den andra. Det väsentliga är att få barnet att känna att vi försöker förstå och när det genuint känner det är barnet beredd att lyssna på oss.
Jag kommer att beskriva en sådan här situation när ni själva har fått tid att tänka på hur det skulle kunna se ut för er.
fredag 30 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar